❤️❤️❤️

Jag vet inte om du kommer ihåg mig, eller den jag som var på kliniken samtidigt som dig, ett tag i alla fall, tills jag inte fick vara kvar. Jag brukar kika in här av och till för att finna ett slags lugn i ditt skrivande, i din ärlighet. Jag förstår dig precis i vartenda ord i det här inlägget, det är så sant, och kanske att relationen alltid kommer finnas kvar, så brukar jag också känna av och till - även fast det får minimalt med utrymme!! Kanske är det heller inte något negativt, eftersom det är en del av en, fastän det inte är aktivt längre? Kanske att det är en reminder som gör en lite snällare, lite mer medkännande, empatisk, vänlig, öppen, varmhjärtad, kanske att det är tecken på erfarenhet som kan göra en till en bättre människa i en själv och en bättre medmänniska för andra. Kanske kan det vara bra, om du, å jag, å alla andra som känner sådär, låter det vara bra, och har full respekt för vår egen integritet så att det aldrig får komma för nära. Det är i alla fall coolt att vara frisk, och du vet ju det med! En dag kommer jag vara den som möter dig någonstans och ser dig skina av allt som du beskrev ovan, stark, frisk, glad och vid liv, det är jag säker på! Tills dess, take care (hoppas glassen var god ;-)) Kramis