F! - party i tantolunden

Igår firades det att F! kommit in i EU med åtminstone ett mandat, samt hölls flera tysta minuter över landet för alla dessa rasistiska och nazistiska partier som även kommit in. Jag bestämde mig för att jag skulle fira F!s framgång och bli peppad av likasinnande att fortsätta kampen mot rasismen, homofobin etc etc, och tog mitt pick och pack tillsammans med Ellinor och hennes flickvän Alice till Tantolunden. Där mötte vi även Mike, Elsa och Linnéa och tillsammans picknickade vi på sura godisar, tuggumi och singoalla medan vi väntade spänt på att Soraya Post och Stina Svensson skulle komma.
 
 
 
 
Tillslut kom dom, och reste sina knäpta händer högt mot himlen medan alla vi som väntade reste oss, applåderande, upp.
 
 
 
 

Allt som allt så var det en väldigt fin eftermiddag med fina och peppande tal från Stina Svensson, Soraya Post och Sissela Nordling Blanco.
 
 
 
Och alla dessa människor skanderade: Ut med rasisterna, in med feministerna!
 
Magiskt.
 
Bisous!<3
//Andréa

Väntar på ett förlåt

Det gör så fruktansvärt ont i mig att se människor som stolt visar upp sitt stöd för samtycke och feminism och allas lika värde när just dessa människor har förnekat allt vad samtycke, feminism, och allas lika värde är, i sina handlingar mot mig. Jag förstår inte hur en kan skrika ut att samtycke ska vara självklart utan att titta på sig själv och fatta vad i helvete en har gjort mot andra.
 
Samtidigt så kanske dessa människor först nu har fått upp ögonen för det hela, och inte förstår vad dom gjorde för några år sedan.
 
Sedan kan en även diskutera att jag borde, om jag nu känner så här, konfrontera personerna i fråga,
men jag är så jävla rädd att dom kommer förminska min upplevelse och hävda att jag minns fel.
Att det inte alls var så,
att jag visst ville,
att jag sa ju faktiskt ja tillslut.
Och då kommer jag stå där och känna mig så liten, som en jävla idiot som är överkänslig,
som överdriver.
 
Men jag väntar fortfarande på ett fucking jävla förlåt.
 
 
 

EU-valet + mormor

Idag har jag röstat i EU-valet, på mitt älskade F! och fantastiska Soraya Post.
Det är första gången jag röstar och det kändes så fantastiskt fint och bra att ha möjligheten att göra det, att min lilla röst kan faktiskt påverka något.
 
Därefter åkte jag och mamma och hälsade på mormor som nyligen flyttat in på ett demenshem.
Har aldrig varit där men det verkar bra och personalen likaså, tycker i allmänhet att äldrevården i Sverige är fruktansvärd, men hon verkar trivas. Vi har haft tur.
 
Jag och min älskade gamla mormor, 89 år and still kicking it!
Jag älskar dig.
 
Bisous!<3
//Andréa