Drömmar

 
Jag drömmer mig tillbaka till stunder när jag varit manisk, för då kändes allt så magiskt. 
Vill desperat bli kär och försvinna in i någons själ, men vet hur det slutar när en tvingar fram något.
Egentligen är det nog inte ens kär jag vill bli, men jag vill känna kärlek. Ge mig impulsivitet, spontanitet, sommarnätter som aldrig tar slut, kyssar som bränns. Det är konstigt när en haft så många romantiska "äventyr" och plötsligt inte har det. Jag tror jag är beroende av det, samtidigt som jag vet att beroenden aldrig är positiva.
 
Jag drömmer mig tillbaka till mina tonår, när allt var på liv och död,
fast jag vet att det var alltför mycket död och allför lite liv.
 
diary aesthetic
art aesthetic

Helgen måste ta slut

 
Jag har spring i kroppen igen. Och nej inte i benen som uttrycket normalt är, utan i kroppen. Hela jag är inställd på äventyr, sena nätter, dans, nästa kick. Måste härifrån snart. Helt ärligt vad gör jag ens i Sverige?
Jag var ju den som skulle härifrån först av alla. Alla sa ju alltid det, Andréa kommer flytta hemifrån först, och typ utomlands. Inte skulle jag stanna kvar här. Visst har jag gjort en hel del saker efter gymnasiet, jag har rest och jag har pluggat. Men det känns inte nog, jag måste bort från min trygghet, hitta det som jag passar för.
Hur töntigt det än låter vill jag resa för att "finna mig själv". 
 
Jag tror jag är i någon typ av manisk period, fast samtidigt inte för när jag är manisk brukar jag inte kunna se eller reflektera över maniskheten. Kanske är det på väg, eller så har jag redan haft det, men något händer inom mig.
 
*
 
Ge mig äventyr, romantik i mängder utan några krav, resor till fjärran länder.
Ge mig en saga,
ge mig intensivitet,
något som sätter min själ i brand.
 
Jag behöver brinna lite nu. Jag behöver fatta eld över något. Har varit nedkyld allt för länge.