Idag är en sådan där dag då jag är så fruktansvärt trött på mig själv. Jag hävdar att jag vill så många saker här i livet men tar inte dom chanser jag får. Och tro mig, det är inte brist på chanser i mitt liv. Jag känner allt för många människor som vill/velat satsa på mig, men här går jag runt som ett litet ångestmoln och tackar snällt nej. Jag säger att jag saknar att stå på scen men krymper ihop till en rädd liten mus så fort någon ber mig sjunga för dom. Jag vet att jag kan sjunga, åtminstone kunde jag det, jag har för fan sjungit i hela mitt liv, tusentals personer på internet har sagt att jag är duktig, men jag kan ändå inte sluta jämföra mig med andra som har år av träning och som pratiskt taget växt upp i familjer bestående av endast musiker. Jag har en chans nu att stå på scen igen, med sång eller dans, och jag vågar inte. För att jag är så rädd så rädd så rädd vad folk kommer tycka.

Tänk om jag inte alls kan.

 

Jag bara önskar att jag kunde ha lite fucking jävla självförtroende inom min kreativitet igen.