.

 
Stockholm blev täckt av snö i veckan, och sociala medier kunde inte prata om annat.
Som om snö vore något nytt i vårt land.
Som om snö inte dök upp varje jävla vinter.
 
Igår kom regnet, och medan resten grinade över slasken hurrade jag inombords.
Regn betyder värme,
värme betyder ingen snö,
ingen snö betyder inga tankar kring förra vintern.
 
*

Kan ni förstå att för bara ett år sedan var jag inskriven på en klinik?
Att mina dagar bestod av att äta i en matsal med främlingar, gruppterapi och läxor.
Jag har fortfarande inte greppat det.
Var det verkligen jag? Var det mitt liv?
Det känns som en dröm som en minns precis när en vaknat men som under dagens gång faller bort.
Jag minns det, men det känns inte bekant.
 
Vet inte vad jag vill med det här inlägget.
Har inte sorterat klart mina tankar än.
 
 

Kommentera här: