Det är lite tufft just nu. Det känns som att jag inte har tid med något annat än att jobba, stressa över jobb, och sova. Jag är så trött hela tiden men kan ändå inte sova mer än 5-6 timmar per natt. Vänner frågar om jag vill ses och jag känner mest att jag vill ligga hemma på soffan och kolla på netflix eller spela Zelda.

 

Jag är en så kallad falsk extrovert. 

Det innebär att jag hemskt gärna vill umgås med folk, jag tycker om att göra saker, men det ger mig ingen energi. 

Jag kan definitivt klara av att hänga med någon i en hel dag, men efter det behöver jag kanske två dagar för mig själv för att ladda batterierna igen. Och folk verkar ha svårt att förstå det. Just för att jag kan vara extremt social, men vissa dagar vill jag inte svara på meddelanden, inte kolla facebook, inte prata i telefon, inte ses, inte göra någonting alls som involverar andra människor. Och just nu har jag dessutom en dålig period där jag inte mår toppen, vilket gör allting ännu svårare. 

*

 

Allt för ofta kommer jag på mig själv med att stirra ut i tomma intet utan att tänka på något särskilt.

Eller så kan jag bryta ihop över händelser som hände för fyra månader, 3 år, en livstid sedan. 

Jag tror att jag bär på för mycket, och jag känner inte riktigt att jag har någon som skulle orka lyssna. 

Eller kanske skulle dom det, borde ge mina vänner mer cred än så, det ligger väl snarare hos mig; 

Jag vill inte vara jobbig. Jag vill inte ta upp all plats.

 

Jag kan nämna någonting jag tänkt på, halvt börja ett samtal om det, för att därefter fråga hur det är med den andra personen. Jag skiftar fokus från mig till dom. För varför skulle mina problem få finnas?

Varför skulle jag få ta upp plats?

 

*

 

När någon frågar vad en skulle vilja ha för "super power" har jag alltid svarat:

"Att flyga eller kunna vara osynlig."

Flyga, för att jag skulle kunna fly från min verklighet.

Vara osynlig, för än idag känner jag ibland att jag inte har rätten att finnas, att bli hörd, att bli sedd.

 

Så jag sjunker in i mitt skal, målar på ett leende samtidigt som jag penslar på mitt läppstift, rak i ryggen, stirra ut i tomma intet utan att möta någons blick;

Skifta fokus. Lyssna på alla andra men inte på dig själv.