För, ja vad blir det nu, snart 3 månader sedan vaknade jag första gången av att en man stod utanför mitt fönster och försökte se in genom mina persienner. Därefter har jag märkt av det fyra gånger till. Alltid nattetid, och det har varit sjukt obehagligt. För även när jag inte ser det, kan det ju hända? Jag har larm nu, och miljoner säkerhetsåtgärder, men har ändå aldrig känt mig så otrygg som nu. I mitt eget hem. Det blir ett sådan stort övertramp att ta bort en människa känsla av trygghet i sin egen bostad. Jag vet inte vem det är, eller varför han gör så, men jag har svårt att sova ensam om jag ens sover hemma överhuvudtaget. 

 

Jag har börjat kolla på lägenheter, vill helt plötsligt flytta för att slippa bo på bottenvåning, men jag älskar min lägenhet. Jag älskar mitt område. Jag älskar att bo här. Jag VILL inte flytta egentligen, men på grund av detta kan jag inte slappna av. Kalla mig paranoid eller vad som, men jag känner mig rädd och arg och besviken över att folk gör sånt här. 

 

*

 

Köpte en ny kamera idag och tog iaf en promenad runt i området mitt och fotade en del. Det är så himlahimlahimla vackert här. Jag vill inte flytta. Vill inte låta någon idiot få den makten över mig, men jag är rädd.