Att förstå att personer, som har betytt enormt mycket för en, faktiskt kan förlora rätten att existera i ens liv

- är sjukt svårt. 

Att ta sig själv i kragen och säga "Jag har ingen skyldighet att behålla dig i mitt liv bara för att du en gång i tiden betydde allt. För den personen du var då, är inte den du är idag. Jag är värd bättre än dig"

 

Jag har alltid haft svårt för att släppa taget. Allt för många personer har fått plats i mitt hjärta allt för länge. 

Deras bäst före datum kan ha gått ut för tre år sedan men jag minns ändå den där gången dom sa något snällt för 4 år sedan så det är okej. Eller? Nej. Det är inte okej. Vad som är okej, är att radera människor.

Jag tycker vi pratar för lite om det. Det är som ett stort stigma kring att "radera" folk. Bara jag tar bort en av mina gamla mobbare från högstadiet på facebook kan det bli ramaskri. "Varför tog du bort mig?" Jadu, vi skulle aldrig hälsa i verkligheten plus du gjorde mitt liv till ett helvete i x-antal år. Känns ganska legit att jag inte behöver veta vad du käkade till frukost eller vem du är tillsammans med. 

 

Dock är det rätt stor skillnad mellan att radera någon som var dum mot dig i högstadiet och att radera någon du älskat och kanske fortfarande till viss del älskar. 

 

*

 

Det här året har jag dedikerat åt att inte ta skit. Och i det ingår det att inte låta vissa personer komma för nära och trampa på mig. Om det innebär att jag raderar deras nummer, tar bort dom från facebook och blockar dom på instagram - då är det okej. Det är något jag behöver göra. Jag har till och med börjat det här året med att säga åt två människor jag bryr mig om att aldrig någonsin kontakta mig mer. Just för att jag inte mår bra av det. Jag vill inte höra från dom, jag vill inte veta av dom, för varje gång jag gör det leder det till drama och att jag står ensam kvar i skiten. Och jag vägrar känna skuld för det. Jag måste bli min egen bästa vän och älskare, för jag står först i kön i mitt liv. Och alla borde sätta sig själva i första rummet, helt ärligt. Att leva för någon annan är varken romantiskt eller positivt för den personen du "lever" för. För att kunna ta hand om någon annan måste du ta hand om dig själv först.

 

Som det typiska kliché citatet:

 

Kliché eller inte, så är det sant. I slutändan är allt du har dig själv. 

Så varför inte ta hand om henom då?

Låt inte någon förgifta ditt liv. Du styr. Du har kontrollen. 

Du har makten.