Santa Baby

 
Jag är egentligen inte särskilt förtjust i jul och allt det innebär.
Jag är inte kristen, så den faktiska innebörden försvinner för mig, och jag tycker det är en sjuk jävla hets med julklappar vilket bara känns extremt materialistiskt. För att inte ens tala om hur höga förväntningar folk alltid har på julafton, allt ska vara perfekt; maten, musiken, lekarna, familjen. 
 
Jag minns mina jular från barndomen som extremt idylliska. Och det var dom.
En stor familj, mamma, pappa och 4 barn. Plus den andra familjen vi bodde med i vår gigantiska villa i Djurhsolm.
Började alltid dagen med att äta frukost tillsammans, så himla viktigt att alla fick deras favoritmat, sedan iväg för jullunch hos mormor och morfar i deras gigantiska våning på östermalm, så himla viktigt att alla i släkten var där, sedan tillbaka till villan för julmiddag och därefter öppna klappar i under den gigantiska granen samt i den gigantiska kistan. Det var alltid ett överflöd av klappar. Och mat. Och kärlek. Och stress. Och materialism. Och press. 
 
Jag älskade julen som barn, det var helt magiskt, men i efterhand har jag börjat fundera varför jul egentligen ska vara så sjukt jäkla viktigt? 
 
Dom senaste åren, och sen mina föräldrar skildes, ger vi knappt klappar, vilket jag tycker är skönt, och ofta är det att vi ger varandra klappar i form av att vi gett en gåva till någon typ av välgörenhet.
Det är fint, men jag är fortfarande inte förtjust i julen. Jag orkar inte med all stress om hur en ska fira och med vem. Det är för fan bara ännu en jävla dag i december.
 
That being said, bjuder jag er på dagens outfit när jag ska iväg på årets första julfirande för min del, och den enda jullåten jag gillar:
 
 
 
 
(Men visst är det mysigt att träffa familj och vänner, så julfirandet kommer vara väldigt trevligt, tro inte att jag är så pass bitter)
 
 

Kommentera här: