Idag när jag vaknade och som vanligt drog mig lite extra i sängen för att kolla facebook och mina andra sociala medier såg jag ett inlägg i en feministisk grupp vars kommentarer gjorde mig så ledsen att jag ville lägga mig under täcket igen och aldrig mer gå till jobbet. Inlägget handlade om att personen som skrev det i fråga tyckte att H&M hade använt sig av en för smal modell, som dessutom inte log utan såg rätt "sur" ut, och vad gav det för ideal till unga kvinnor att leva upp till? Jag höll med till viss del, för klädbranschen och våra normer för kvinnors kroppar är extrema och nästintill omöjliga att leva upp till. Dom flesta modeller lever inte ens upp till sina egna bilder pga photoshop. Det som gjorde mig ledsen var kommentarerna och att inriktningen låg mer på själva modellen än företaget. På att modellen var så smal, och "hon måste ju vara sjuk, ser hon inte lite extra trött ut, stackars flicka hon kan ju inte må bra". Och jag ser det här överallt hela tiden i diskussionen om modebranschens val av smala modeller och helt ärligt undrar jag hur FAN folk tänker. 

 

Nummer 1. 

Ni har ingen aning om modellen är ätstörd (vilket är det ni menar med "sjuk"), finns hör och häpna modeller som är extremt smala på grund av helt naturliga anledningar. 

 

Nummer 2.

När ni lägger fokuset på modellen, är allt jag kan tänka på hur hen måste känna sig om hen såg kommentarerna. Ni petar och river och sliter och överanalyserar en person som gjorde ett JOBB. 

En person som antagligen slet i timmar för att få bilderna som FÖRETAGET ville ha. 

Ni dömer hens kropp negativt, fast ni har som utgångspunkt att vara "Body positive". 

 

Nummer 3.

Om modellen ifråga är ätstörd, är ert påpekande det absolut sista hen behöver höra för att må bättre. 

Ni är inte rätt person att avgöra om någon lider av en psykisk sjukdom.

Ni är inte en närstående. 

 

Nummer 4.

Photoshop. Har ni glömt bort photoshop? 

 

*

En annan sak jag märkte var en kommentar som nämnde att hen varit på H&M och bett om hjälp av ett butiksbiträde. Därefter gick personen i fråga över till att prata om att butiksbiträdet hade varit på tok för smal och hur kunde H&M anställa så pass smala personer? "Om en jobbar i butik och hjälper unga kvinnor måste en se sund ut!" Jag bara gapade. Låg i sängen och kunde inte förstå vad jag precis hade läst, och folk höll med människan. 

 

Absolut är det viktigt att vara sund, promotar absolut inte att en ska vara ohälsosam och ätstörd, men att döma folk på det sättet? Det enda jag kunde tänka på var när jag var som sjukast och jobbade i butik, tänkte folk då så om mig? Att jag inte förtjänade att tjäna pengar pga min sjukdom? En sjukdom jag inte valt och som jag inte kunde kontrollera? Men hur fan skulle jag ha råd att betala för mat/terapi/behandling om jag nu inte fick jobba?

 

*

 

Jag vill påpeka en sak innan jag avslutar det här inlägget:

Jag menar absolut inte att det finns något som heter "Thin shaming". Det gör det inte. För om en är vad samhället kallar smal har du ett enormt privilegium och upplever inte en systematisk nedtryckning av samhället. Det enda jag vill påpeka är att snälla söta rara var försiktiga när ni går in i diskussioner om kroppar. Fokusera på branschen som trycker på folk att vara smala, inte på dom som försöker försörja sig. 
Döm inte dom som gör sina jobb, som ni inte vet ett skit om vad dom går igenom.

 

Over and out.