I natt klänger hon sig fast vid mig,
likt en ryggsäck full av de senaste 10 åren.
Hur ändrar en allt som skapat en,
utan att radera allt en är?
I natt är hon nära,
en smekande tunga vid mitt öra.
Ibland vassare än svärd,
andra gånger lenare än sammet.
I natt är hon stora skeden,
som omfamnar och beskyddar.
Jag sjunker in mot hennes bröst.
Trygghet.
I natt orkar jag inte kämpa,
men när gryningen kommer
så är det dags för henne att lämna.
Fanny
Ja! Hon lämnar och du finns kvar! För livet är större och viktigare!
Svar:
Andréa
1