Något jag funderat väldigt mycket över är det här med människor som funnits i ens liv - men som numer är knappt mer än ett minne. Jag har flera personer som betytt allt för mig men som jag idag knappt pratar med. 

Allt från vänner till kärlek. 

 

Det är så ofta mina tankar kan flyga iväg till 3 år sedan och jag minns något jag och mitt ex gjorde och beroende på vad det var så kan jag känna samma känsla återigen. Det kan ha varit ett gräl och jag blir svinlack, eller en romantisk stund och hela min själ värms upp. Eller så glider jag iväg till när jag var 16 och hade ett gigantiskt gäng av vänner som jag alltid festade med, och genast blir jag nästan sorgsen:

För vad hände med dom sedan? Var tog den vänskapen vägen?

 

*

I natt är en sådan natt när jag tänker på alla som kommit och gått, och alla vars liv jag har lämnat själv.

Tänker ni på mig med? Sitter ni också vakna hela nätter och spelar upp samma stunder om och om igen.

Som på repeat. 

 

Jag har alltid tyckt om mitt goda minne,

men ibland önskar jag att min hjärna kunde spela en annan skiva då och då.