Handhållen
 
Håll mina händer, så hårt det bara går, strunta i handsvetten eller om dina knogar vitnar - håll mig så hårt att blodet stannar. Jag behöver bara att du håller fast mig, så jag inte flyger iväg. Uppåt. Bortåt. Neråt. 
 
*
 
Vad är ens att bli omhållen av någon? Vad innebär det? 
Jag har spenderat så många nätter i så många olika famnar. Har slutat räkna. Mitt body count, vare sig det gäller sex, kramar eller brustna hjärtan, kan nog lätt vara uppe i 100.  "She belongs to the streets" som 18åriga incels på tiktok skulle säga. Men är två öppna armar, redo att omringa en kropp samma sak som att hålla om? Finns det kanske en koppling mellan att vi säger hålla om och hålla av? Är en omfamning först på riktigt när det finns omtanke bakom den?
 
I sådana fall är mitt body count betydligt lägre. Även om det absolut inte är lågt.
Flera har hållit av mig. Och jag har hållit av flera.
Men jag undrar fortfarande om jag helt har låtit dom flesta hålla om mig.
Så där på riktigt. 
 
Hur många har jag på riktigt släppt in i mina mörkaste tankar? I mitt inre som allt mer blir otydligt även för mig.
Jag trodde att bli äldre innebar att en lärde känna sig själv bättre, men är snarare mer oklar om vem jag är som person än någonsin.
 
För varje mer seriös relation jag har, desto mer slappnar jag av på samma gång som murarna blir högre. Jag har lärt mig hur relationer är och fungerar och hur en är en bra partner. Jag har lärt mig att komma ihåg att slappna av. Andas.
Det är så här det ska vara att leva med någon. 
Spendera sitt liv med någon.
 
Men jag har mer material till att bygga murar nu.
Mer erfarenheter som gör det svårare att släppa taget.
 
Har alltid varit rädd för att bli lämnad men efter allt för många farväl behöver jag mer än någonsin någon typ av bevis att den här gången kommer det hålla. Att den här gången kommer den här personen hålla om och hålla av och krama min hand tills deras knogar vitnar.
 
Även om det inte är rimligt.
Även om det inte är något en kan kräva av någon annan.
Total säkerhet finns inte.

Och vem vet? Kanske den här gången är det jag som inte håller deras hand tillräckligt hårt tillbaka? 
 
*
Men jag tror inte det.