Tänkte skriva om något jag inte berör särskilt mycket längre. Något som är en stor del av mig i vissa perioder och i andra ligger undangömt bakom mitt skal. Nämligen min könsidentitet. Jag är, som vissa redan vet och som jag nämnt tidigare, gender fluid. Det innebär att min könsidentiet hoppar mellan olika, för min del mellan hen och hon. Alltså: Jag känner mig i vissa perioder inte alls bekväm med mina kvinnliga attribut och känner inte att jag passar in i den normen och kroppen. Jag får kropps dysfori och idag är en sådan dag.

 

Jag har gått månader, nästan ett år nu, utan att känna det. Vilket nog är den längsta perioden någonsin. 

Men idag höll det inte längre och jag nästan kräktes vid synen av mina bröst. Och jag vet inte hur jag ska förklara den känslan för folk som inte känner det. Jag hör själv hur "konstigt" det låter. Än idag, flera år efter att jag kom ut som gender fluid känner jag fortfarande som om jag hittar på. Överdriver. Eftersom att det hoppar fram och tillbaka, är det verkligen ett problem då? Är det inte något annat? Under många år trodde jag det berodde på min ätstörning, att jag hatade mina bröst och höfter i perioder, men på senare tid förstod jag att en stor del till att jag varit sjuk så länge var PGA att jag inte ville se kvinnlig ut. Inte bara pga det "extra fettet" som bröst är. 

 

Jag är trött. Idag är inte min dag. Eler jo, det är ju en sann dag för den jag verkligen är, men jag kan inte visa det utåt ordentligt. Jag är fortfarande så lätt att koda kvinnligt. Men thank the goddess för smink säger jag bara.

Så fort jag vaknade drog jag på lite mascara på mitt kindhår (är ju rätt hårig hah) för att efterlikna skägg osv. 

Vem säger att bara för att jag inte känner mig som en kvinna - inte kan använda smink? 

Det handlar inte om att följa stereotypiska könsroller, utan att jag känner att jag står utanför det.