Jag är så jävla trött. Trött på att vara trött. Trött på att svara "jag är bara trött" när folk undrar hur jag mår.

Har inte sovit mer än 3 timmar per natt i 4 nätter nu och det verkar inte bli mycket sömn ikväll heller.

Jag blir äldre för varje sekund som går och sömnlösheten påskyndar processen. 

Vad är det jag egentligen vill göra med mitt liv?

Borde jag inte åtminstone vara på väg att ha listat ut det vid det här laget?

 

*

 

Är polyamorösitet något som är rätt för mig? Just nu? Kan jag ändra det? Vill jag ändra det? Vågar jag det?

Jag tror det. Men hur ska jag veta säkert? Samtidigt, hur vet en något säkert? Det kommer alltid finnas frågetecken i livet men jag hatar ovisshet. 

 

*

 

Måste jag börja gå i terapi igen? Antagligen. Finns allt för mycket som jag inte har bearbetat.

Men orkar jag det? Jag vill ju bara vara normal. Vill inte vara trasig längre.

Men är det ens fel att vara trasig? Några av dom mest vackra människor jag känner/känt är/var trasiga.

Kanske behöver en gå sönder för att förstå andras lidande.
Kanske behöver en känna smärta för att förstå smärta.
Jag vill aldrig igen vara ovetande inför andras sår.

 

*

 

Behövs nätter som dessa? Nätter där jag stirrar på mitt tangentbord med fingrarna i håret och undrar varförvarförvarför jag skriver. För vem kan ens förstå detta? För vem skriver jag?

Är det för mig själv? Men varför behöver jag då publicera det?

Och om inte för mig själv: För vem?

Vem sklle finna det här intressant?

 

*

 

Så mycket sus i mitt huvud nu. Förstår inte ett ord.

Vill sova.
Men vet inte hur.