Nu har livet mitt börjat på riktigt igen. Den här veckan är första veckan på 4 månader som jag jobbar min fulla tjänst på Make up store, 75%. Det är både skönt och läskigt.

 

Skönt - då jag äntligen kan börja tjäna pengar igen (woopwoop) och för att jag får en rutin och slipper känna mig som en galen människa. Jag slipper nämna till alla som frågar att jag är sjukskriven, jag kan äntligen känna mig nästintill normal. 

Läskigt - då jag inte jobbat så här mycket på en lång period. Och sist jag jobbade på samma sätt så triggade det igång min ätstörning något enormt. Press och kollegor och drama och att inte ha en inplanerad lunch osv är problematiskt när en har ätproblem. Jag vill så gärna klara det här, jag vill inte falla tillbaka, men jag har fallit tillbaka förut och därmed vet jag risken. Och därmed är jag livrädd. 

 

Men jag har ett stödsystem nu. Jag vet var jag ska vända mig. Jag vet vad som funkar när ångesten kryper nära. 

 

*

 

2017 har börjat och det enda jag lovat mig själv, utöver det vanliga (festa mer, vara mer dramatisk, röka mer, en måste ju vara realistisk), är att jag ska sluta ta skit. Sluta låta folk trampa på mig, sluta tillåta människor i mitt liv som inte förtjänar en plats, sluta ta skit från mig själv. 

Att ge mig själv en chans till lycka.