På allvar

Idag är det måndag. Måndagen med stort M.
 
Min andra vecka av 16 på kliniken har börjat och därmed har min behandling börjat på allvar.
Nu börjar terapin på allvar, nu börjar vägningarna, läkarbesöken och måltiderna på allvar.
Idag är första dagen jag måste äta hela portioner, alltså 500 kcal per måltid. Det låter kanske inte som mycket för någon som inte är ätstörd men tänk er det här: Jag har inte på 10 år ätit så pass mycket på en hel dag.
Absolut har jag ätit hela måltider, men inte varje mål om dagen. Bara att jag nu tvingas till att äta frukost ger mig kväljningar. Jag har aldrig i hela mitt liv, även innan jag blev ätstörd, ätit så mycket och så pass regelbundet som jag gör nu. Jag går runt med en konstant mättnadskänsla som jag inte lyckas bli av med, om jag inte låter ätstörningen ta makten förstås.
 
Idag är en jobbig dag, och jag skulle så hemskt gärna vilja kräkas/träna bort allt jag äter men jag vet att jag inte får. Än mindre kan jag när jag är på en avdelning där folk vakar över mig som hökar.
Och ja, idag är en sådan dag då jag vill låta ätstörningen ta över, men jag vet att det kommer bättre dagar.
Jag vet att jag just nu jobbar för att det inte alltid ska vara så här.
 
Det är dags för tiomål snart, och även om jag absolut inte vill äta måste jag.
Jag måste klara det här.
 
amazing, start, and day-bild

Kommentera här: