Tjenixen bloggen,

 

för circus 1 timma sedan (om ens det) rakade jag av mig allt mitt hår. ALLT. MITT. HÅR.

Och det känns så jävla bra.

 

I hela mitt liv har mitt hår varit extremt viktigt för mig. Från att jag var typ 6 år gammal till att jag var 17 var jag tjejen med det långa blonda prinsesshåret som nådde ända ner till midjan och som alla tyckte var så himla bedårande (förutom en kort period när jag var 15 och klippte det till strax under öronen, för att försöka vara "edgy" men det växte ut jävligt fort). Sedan började jag färga det i all världens färger och genast förvandlades jag till hon som var så "rolig" och "cool" bara pga mina hårfärger.

 

Utöver detta så har mitt hår alltid varit min sköld mot omvärlden, mitt skydd. Jag rodnar lätt, har nästan alltid varit sjukligt osäker och rädd för precis allt, och genast kunde jag dra gardinen av hår över mitt ansikte och om jag mumlade lite extra tyst kändes det som om det var min alldeles egna osynlighetsmantel.

 

Nu är det över med sådana fasoner.

 

Jag har insett så många nya sidor av mig själv det senaste året, och vågar mer och mer för var dag som går stå upp för min könsidentitet, min sexualitet och mina åsikter. Aldrig mer ska jag gömma mig (Även om håret kommer tillbaka).

 

Här är jag.